PERSONIFIERING AV ONDSKA

Hans ögon svartnade och munnen blev smal när den okände mannen rörde vid henne så. Han kände vreden växa, nävarna knytas och hjärtat som galopperade snabbare och snabbare . Ilskan gjorde hans öron röda och näsborrarna vidgades kraftigt när han andades in, ådrorna i tinningen pulserade vilt. Han var borta vid det tillfället och hans sämsta sida hade erövrat hela hans upphetsade kropp, det spred sig ett kallt mörker i rummet, allt blev svart för honom, allt utom den okände mannen och kvinnan.
Han kunde känna honom nu, den otäckt bleka gestalten, den utan ögon, utan mun, utan öron, utan ansikte. Man kunde tydligt se revbenen och den kutiga ryggraden sticka ut, den såg ut att ha ont, den rörde sig så, hopkurat med smala, lite nigande ben. Den lutade ner huvudet i sina händer, drog dem över huvudet och satte de långa vita naglarna i bakhuvudet, klöste, rev upp smala, långa sår över skallen. Den hade ingen mun, men skrika kunde den, ett gällt gnisslande skrik. Den sträckte långsamt ut armen och pekade med sitt blodiga finger mot henne, hans älskade.
Han tog upp sin pistol ur byxlinningen, riktade den mot den okände mannen som rörde vid henne sådär, just sådär som ingen får röra henne, förutom han.....



Fick inspiration av denna bild av en artist som kallas "Sopor Aeternus".