YEEEEY

La nyss upp två berättelser, eller peronifieringar av godhet och ondska. Skoluppgifter som vi hade i början av höstterminen. Läs och Kommentera gärna!

Fredag, slutar skolan snart. Det är niiice!!
Hoppas på en helg full av återhämtande sömn, och kanske roliga aktiviteter.

Häjdah!

PERSONIFIERING AV ONDSKA

Hans ögon svartnade och munnen blev smal när den okände mannen rörde vid henne så. Han kände vreden växa, nävarna knytas och hjärtat som galopperade snabbare och snabbare . Ilskan gjorde hans öron röda och näsborrarna vidgades kraftigt när han andades in, ådrorna i tinningen pulserade vilt. Han var borta vid det tillfället och hans sämsta sida hade erövrat hela hans upphetsade kropp, det spred sig ett kallt mörker i rummet, allt blev svart för honom, allt utom den okände mannen och kvinnan.
Han kunde känna honom nu, den otäckt bleka gestalten, den utan ögon, utan mun, utan öron, utan ansikte. Man kunde tydligt se revbenen och den kutiga ryggraden sticka ut, den såg ut att ha ont, den rörde sig så, hopkurat med smala, lite nigande ben. Den lutade ner huvudet i sina händer, drog dem över huvudet och satte de långa vita naglarna i bakhuvudet, klöste, rev upp smala, långa sår över skallen. Den hade ingen mun, men skrika kunde den, ett gällt gnisslande skrik. Den sträckte långsamt ut armen och pekade med sitt blodiga finger mot henne, hans älskade.
Han tog upp sin pistol ur byxlinningen, riktade den mot den okände mannen som rörde vid henne sådär, just sådär som ingen får röra henne, förutom han.....



Fick inspiration av denna bild av en artist som kallas "Sopor Aeternus".

PERSONIFIERING AV GODHET

Personifiering av godhet.

… Där var hon, lika vacker som den sist utslagna vitsippan om våren. Solen sken genom grenarna på den stora gröna eken och lyste upp hennes vita sommarklänning som hade ett mönster av ljust blå blommor och hon sprakade av glädje. Hennes mörka, långa hår vågade sig i vinden, och när hon vände på huvudet följde det vilt med och la sig sedan lugnt över över hennes vänstra axel och fram över bröstet. Den ständigt vackert leende munnen yttrade bara de godaste och visaste ord.
Hon kom mot mig, trippande så lätt, så bekymmerslös. Mina ögon var förtrollat fast vid henne, det var något så speciellt, så fromt med henne, hon hade en livsglädje som ingen annan hade. Hon gjorde en långsam piruett på gräset, höll ut armarna, blundade mot himlen, tog ett djupt långsamt andetag och lät världen omfamna henne.
Hon stannade framför mig, tittade på mig med sina stora blåa ögon. Det kom en lätt ilning mellan skulderbladen och upp i nacken och jag stod helt still. Efter, min uppfattning, den evighet vi stod där sträckte hon ut sin hand och la den mot min kind.
Ännu en ilning, hon var så varm, men ändå så kall. Hon gjorde nånting med mig, mina minnes spelades upp för mig inne i mitt huvud, dåliga minnen, mörka minnen. En tår svämmade över ögonkanten och föll ner i hennes hand. Då ändrades bildspelet, och istället visades glada ansikten. Oförglömliga minnen, underbara stunder, jag blev varm och jag tror att jag log. Hela min kropp kunde känna alla vackra, pirrande, glada känslor på nytt. Med blicken full av hopp tittade jag upp och hon var borta. Min hand var hårt knuten, jag öppnade det och jag höll i ett vackert silverhalsband, hennes halsband.
-Tack. Viskade jag och knöt handen och satte den mot mitt bröst.
Jag glömde aldrig den dagen, vem var hon, och vad var hon? Hon dök upp som en ängel och gjorde ett under med mig. Fick mig att inse att det vackra vi varit med om i våra liv, var det som betydde något. Att inte gräva ner sig i depressioner, utan se det positiva i allt.
Jag glömmer dig aldrig, du som fick mig att le igen, du, du den goda.




Har faktiskt fått inspiration än en gång av "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö", dock filmen denna gång. På bild, "Ewa Kaludis" spelad av Helena af Sandeberg.

ONLY TIME

Är väldigt trött. Ska alldeles snart stänga ner dumburken och sooooova i min nybäddade säng. Awesome!
Har inte mycket att säga egentligen, mer än att det ska bli så sjuukt skönt med helg. få sova ut lite. När det är skola brukar de inte bli mer än ca 4-5 timmars sömn, INTE OKEJ!?



Tänkte köpa nya byxor, vilka tycker ni? Kanske köper båda, vem vet?


Har även funderat på sommaren och kommande festivaler, tror jag ska jobba som funktionär före Arvikafestivalen och sen få en biljett. Det skulle vara riktigt nice!

Men nu blir de natta!
Häppårräh!

YOU HAD TIME

Jag har inget vettigt att skriva om, så jag frågade Louise Öhman om en önskan. Hon ville att jag skulle lägga upp lite bilder, nya som gamla, och skriva nånting filosofiskt om livet.
Hmm, vi får väl se hur det går.
"Livet skall vara som för en fjäril, en sommardag", det tycker jag är vackert sagt. Jag citerade Henry, ur boken "Kim Noak badade aldrig i Genesarets sjö", av Håkan Nesser. Mycker bra bok får jag lov att säga.
Mina egna tankar om livet suger just nu, eller rättare sagt, jag tycker livet suger rätt hårt just nu. Fast ändå inte, jag känner mig inte speciellt deppig, men jag är inte heller glad. Jag tycker allt står konstigt still!? Jag kommer ju ingen vart. Önskar bara jag kunde åka nånstans, resna huvudet lite, fundera över beslut.

Förövrigt så packade vi ihop hela pappas lägenhet i Lördags, var inte speciellt roliga känlor. När vi flyttade dit bestämde vi att det var sista gången på länge som vi skulle flytta. 10 gånger på 10 år är lite mäktigt.
Men men, som sagt, livet suger just nu, även kärleken suger, tror jag. Jag vet inte om jag var dum, eller om du var feg, jag får inga svar, vi verkar bara låta det rinna ut i sanden. Men jag har lagt ner hoppet nu, tror jag.
Det kanske inte blev så mycket livs-filosofi Louise, men här kommer det väl lite bilder då, nya som gamla. haha ska bli intressant :P..

Jag för snart ett år sen. Diggar denna faktiskt.


Vet inte när det är taget, men jag mixtrade men lösögonfransar.


Den här bilden tog jag i sommras, i lysvik. Oredigerad


Snart ett år sen, när våren kom.


Den här är kasst redigerad, men himlen var fin den kvällen.


Lillasyster Alice med elektiskt hår på studsmattan, förra våren. Oredigerad


Årets sommarbild tycker jag! På bild: Eirik "Nörsken" Ramsin. Oredigerad.


Sen kom hösten.




Men innan hösten kom, sådär på sensommaren, så var jag mycket i Sunne och umgicks med dessa. Från vänster, Jacub, Simon, Jonas och sist Jesper.


Men nu ska jag sova, over & out.

WE DON'T NEED TO WHISPER

Sitter i skolan och har Engelska, vet inte vart lusten tagit vägen, har ingen lust till nånting, vill bara hem och sova, länge. Jag ska egentligen skriva om vem som är min "hjälte" eller vem jag ser upp till allra mest. Jag brukade veta vem det var, rättare sagt jag visste alltid vem det var om någon frågade. Men nu är jag inte lika säker längre, personen försvinner mer och mer.

WINTER

Var ute och fotade nångång förra veckan, så tänkte slänga upp två av bilderna. Dock verkar det som om skärmen på skoladatorn har mycket färg, då jag kom hem och såg att bilderna var hur slöa som helst. Men men...

Sunnebron


Kyrktornet.

MIDNIGHT SKIES

Är så jävla kass på att blogga regelbundet, men har ändå inget viktigt att skriva. Dock har jag så många känslor jag bara vill skrika ut, rakt ut i luften, rakt upp i ansiktet på någon bara lätt på trycket. Men nej, vi bor i Sverige, landet lagom, här måste man vara arg, ledsen eller upprörs när ingen ser. Alla ska känna och tycka samma sak... Vafan!?
Vill ha någon jag alltid kan vända mig till, nån jag kan hålla om när det behövs, bara nån som vill vara axeln jag luta huvudet mot, som nu till exempel.
Jag undrar varför människan är så beroende av uppmärksamhet, så beroende av att bli hörd..?

Jag vet inte vad mina känslor vill, blir sjukt förvirrad av dem. Ska jag chansa, ska jag låta bli? Vad kommer hända om jag skulle göra det? Och framför allt om jag avstår? På nåt vis känns det som om tiden rinner iväg, och att det snart skulle vara för sent. En chans finns inte för alltid, men jag vågar inte ta den, inte än.
Du spelar blind och vågar inte heller ta chansen. Vi pratar aldrig om det, vi nämner ingenting, men båda vet det, det bara är så, men inget kommer till tals... Och när det väl gör det blir du stum och oförstående. Du verkar så känslokall fast på samma gång motsatsen till det. Du är både ja och nej, du är som svart och vit. Men jag kan fortfarande inte leda tankarna mot något annat än dig.

Som sagt människans uppmärksamhetsbehov.. Nu har jag skrivit en, kanske för er intetsägande, text fylld av känslor. Och man mår nu liiiite bättre när man vet att kanske någon stackars sate läst det man skrivit.
Nej nu har jag whinat klart... och ska, helt i onödan, försöka sova, sen gå upp klockan 6 och dra på ett riktigt glatt, fint leende och släpa mig genom dagen...

AND WINTER CAME

Bilden togs i våras, redigerade den igår, tyckte den blev lite frän.



Jag känner mig kluven. Det var meningen att jag skulle åka tillbaka till Sunne idag, då skolan börjar i morgon. Men jag valde att stanna hemma, kommer pendla i ca fem veckor. Får dåligt samvete av att stanna hemma och inte träffa pappa, men på samma gång hade jag mått dåligt om jag åkt dit och se en Pappa jag inte är van vid. Ett jobbigt dilemma det vill säga.
Känner mig även kluven på grund av andra saker också, ibland undrar jag vad som händer, något helt konkret blir till ett abstrakt virr-varr av frågor.

Och till nånting helt annat, har funderat en hel del på rymden. Vår jord snurrar ju, hur är det möjligt, hur har den satts i rotation när det (antagligen?) inte finns nånting därute som kan ge den fart? Och varför stannar den inte? Samma sak med de andra planeterna, och hur kan de åka runt varandra i en speciell bana hela tiden? jag menar, det finns väl ingen direkt vind som blåser på? Eller har planeterna nån slags dragningkraft för varandra som sätter allt i rörelse? Blir inte klok när jag tänker på allt sånt där, man har bara lärt sig att det ÄR så, inte varför..? Nu antar jag att det blir fler än jag som har nånting att tänka på innan de somnar..?

YOUR HAND IN MINE

Får väl slänga in ett litet inlägg en kväll som denna! Känns om om dagarna flyter på nu ändå, trotts att jag har lite att göra. Finns ju små detaljer som underlättar vardagen rejält!
Imorgon blir det filmkväll, det gillas starkt! :)

Måste även säga Grattis till Sverige för Bronsmedaljen i JVM Hockey!
Och ett sort Grattis till U.S.A som vann finalen över Canada i en ruskigt nervkittlande förlängning, som avgjordes till 6-5! Riktigt grym match får jag lov att säga!

Oooh vad allt känns bra just för stunden!

Nu måste jag sova innan jag vänder fel på dygnet igen.
Ha det
//Jonna

MARKEN GUNGAR ÄN FÖR MIG, GÖR DEN LIKADANT FÖR DIG?

Nytt år nu alltså. Än så länge har det nya året inte bjudit på mycket förutom långa nätter vid datorn och msn. Vilket jag börjar bli trött på.
Nyårsafton var en riktigt kul kväll med vännerna, som spenderades i "sköna gröna Höje". Alla var finklädda med kostym eller klänning, det var nice! Vissa blev lite för fulla, men jag höll mig på styva linan hela kvällen, och allt flöt på bra och jag hade riktigt kul! Får tacka Värden så mycket!

Förövrigt så att jag less på mig själv att jag bara ligger här hela dagarna, men jag kommer verkligen inte på nånting att göra, jag vaknar alltid senare än tänkt. Usch!
Men ikväll ska jag vara barnvakt åt lillasyster Alice. Som tur är kommer hon sova, så jag ska ha en liten filmkväll med några goda vänner. Mys!

Har inte bloggat så mycket på sistone, för jag har verkligen inte ett skit att blogga om. Så... over and out!