Vet inte riktigt varför, men känner mig riktigt nedstämd, eller ostämd kanske, som en gitarr som inte låter som den ska. Så känner jag mig ungefär, jag fungerar men inte riktigt som jag ska. Jag är vaken, jag andas, jag ser, jag känner, jag hör, jag är vid liv. Men.. jag lever inte. Det känns inte så, jag flyter med, gör det som som väntas göra av mig, men inte mer. Inte heller mindre. Känner mig så fyrkantig, så intrutad.
"jag är inte rädd för att dö. Jag är inte rädd för att dö, men för att leva död"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja tror alla känner så ibland, livet går i vågor. Snart är allt toppen igen!
SvaraRaderaSant! Men det känns som om det har varit en lång våg nu :P...
SvaraRaderakänner igen det där så djävla väl :(
SvaraRadera