Bilden är från vårt första fotoprojekt i skolan, vi fick ett ord som skulle inspirera till en bild. Mitt ord var Mördare.Skolan är dryg för tillfälet, och vill bara hem och sova, sova bort så mycket tid som möjligt. Känns som om hela tillvaron är helt onödig, dagarna går, men ingenting händer, ingenting förändras, och jag står kvar på samma plats. Det känns som om nånting hindrar mig från att leva, leva ut riktigt! Jag saknar att ha så där kul, att må riktigt bra och ha orken till ta tag i saker.
Känns som om jag inte har någon ork till nångting längre, höstmörkret drar ner mig, drar ner mig långt, ner till botten, där det är som svårast att andas. Måste bryta mig ut, ta mig up... När jag orkar.
Fin bild! Jag vet hur det är att ha sånna där svackor. Inget hjälper riktigt. Men förhoppningsvis så ser du ljuset snart igen! :)
SvaraRaderaJo, det kämmer ju alltid nån gång. Frågan är väl om tiden.
SvaraRadera