MIN PAPPA!

Kom att tänka på ett gammalt minne nyss, ett sådant där minnesom gör att man blir glad, ett sådant minne som när man tänker tillbaks på så vill man bara vara liten igen, och nöjd för det lilla underbara! Så jag tänkte återberätta det här.

Jag var nog runt sex år den sommaren, skulle fylla sju i september. Jag vaknade en morgon av hög musik från våningen nedanför, så hög att jag förstog att det var med avsikt som pappa vridit upp volymen för att jag skulle vakna. Det var underbart, alltid lika underbart att vakna till den speciella pappa-musiken. Jag kisade ut genom den dammiga fönstret, och såg att solen sken varm och himlen var så blå som bara den kunde vara. Jag drog av mig täcket, och gick långsamt mot trappan, och trippade sen ner med lätta steg.

När jag kom ner till hallen, stod dörren framför mig på vid gavel och en ljum sommarbris nådde mitt ansikte. Jag tittade in i köket till höger om mig, där såg jag pappa, han förberedde nånting Jag gick in och såg att han varit till bageriet, under tiden jag sov, och köpt en färsk bullängd, och en påse frallor. På bordet stod också en flaska färdigblandad saft, en liter jordgubbar och och en rulle med bragokex. Jag visste vad som var på gång! På köksbänken låg mina och pappas badkläder, två badlakan och en stor filt.

Han märkte mig fört efter en halvminut, där stod jag leende och han log tillbaka.
- Spring in i vardagsrummet och se vem som sitter där! Sa Pappa och höll på att skratta.
nyfiken som jag var sprang jag igenom hallen, in i vardagsrummet mot musiken. Där satt Bea! Min, bästis! Hon satt och flinande när jag kom inrusandes i rummet men sin kasse badkläder i knät.
-Hur länge har du varit här!? frågar jag och skrattar till.
-En stund bara, Henrik ringde till mamma förut och frågade om jag ville med och bada, så han hämtade mig, sen åkte vi och handlade lite. Sa Bea, min bästa bästis, och skrattade till hon med.

"Nu åker vi!" hörde vi inne från köken, jag och bea gav varandra den busiga blicken och sprang så fort vi kunde till bilden, det gällde att komma först, då fick man ju sitta fram! Jag vann, och satt bredvid pappa de 2 milen till badplatsen. Vi lyssnade på hög musik, pappa hade som vanligt sina kolsvarta solglasögon på sig, och alla rutor var nedvevade. Iväg for vi, och hade som vanligt en lång rolig dag vid sjön!

Det är vid sådana stunder jag känner och vet, att min pappa är bäst i världen!