Dagen idag har känts riktigt tung. Riktigt långsam, en sådan där dag när tiden verkar stå still, och tröttheten tränger dig på lika hårt som mörkret utanför fönstret. Hela kroppen värker och jag mår illa av smärtan i nacken. Måste lära mig konsten att slappna av.
Känner mig även lite neddragen, av alla gamla minnen som finns kvar. Minnen som sitter kvar lika fastetsade som ärr. Förresten, skulle men inte kunna kalla ärr för "fysiska minnen", dom finns alltid kvar, syndliga märken som alla har sin historia.
Har så mycket tankar i huvudet nu, båda glada och sorgsna. Och drömmar om en framtid, en framtid jag önskar så gärna. Det är så mycket jag vill göra, så mycket jag vill uppleva. Funderar även på att börja skriva mer, noveller, eller bara filosofera i text.
Juletid står för dörren, och jag är helt oförberedd. Det är inte dags än, känns det som, inte nu. Allt är inte som det ska och jag vill inte att Julen ännu ett år ska bli en helt vanlig Jul. Jag vill att det ska hända nånting speciellt. Nånting man kan minnas för alltid, som ett ärr ungefär. Fira den med någon man tycker om, förutom familjen, ha nån nära, ha nån att dela Julens kärlek med.
Nej nu ska jag avsluta det här inlägget, innan jag blir alldeles för sentimental.
Take care!
Enya - Fairytale
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar