"Frost" får bli dagens överskrift, älskar frost. Det är vitt, det är kallt, det glittrar och framför allt är det något av det vackraste som finns. En klarblå himmel, frisk luft och vitklädd natur, då mår jag bra.
Börjar få lite mer Julkänsla också! Nu när jag är hemma hos Familjen i Munkfors, inhandlat lite Julklappar och sett lillasyster Lussa för Mormor.
Tänkte pendla till skolan de sista dagarna som är kvar, så jag kommer vara hemma i fyra veckor ungefär. Ska bli skönt hoppas jag.
Har börjat tänka så sjukt mycket sistone. Jag kan tänka länge på hur allt var, när jag var liten till exempel, många bra minnen, och många dåliga. Men allt var inte så enkelt, visst man kunde lättare stänga ute allt dåligt och inte låtsas om det, bete sig som om man inte visste eller såg nånting...
Men jag, jag såg, och innerst inne visste jag vad som hände, inte allt, men i det stora hela såg jag. Jag kommer ihåg alla gånger jag lagt på mitt sötaste leende och varit glad och gömt allt inom mig. Men jag minns även alla gånger som jag med det där fina leendet, haft gråten i halsen och sagt att jag måste på toa. De gånger jag bara stod framför spegeln och kände att världen rasade omkring mig, tårarna rann och själen var uppriven, allt blev svart och jag knöt mina nävar tills knogarna vitnade och jag tappade känseln. Men när Jag hållit andan tillräckligt länge, slappnade jag av i händerna och kippade efter luft. Jag mådde bättre för stunden, jag torkade ögonen, spolade toaletten för trovärdighetens skull, tvättade händerna bara för att. Sen väntade jag på att näsan från röd skulle återgå till normal färg, sen log jag igen, och gick ut till vardan igen.
Men jag tänker även på hur allt kommer bli. Där kan jag ju inte beskriva nåt minne eller liknande, jag kan bara antaga. Antaga hur vardagen ser ut, vad jag gör om dagarna, om jag är lycklig, sorgsen, arg eller ensam. Om alla de jag älskar finns kvar, om det kanske finns någon mer att älska.
Jag har upptäck att jag har svårt att leva i nuet, och fokusera på det som finns här och nu. Jag ältar allt som hänt, oroar mig över vad som komma skall och får svårt att koncentrera mig. Jag har inte den självdiciplinen många har i tex skolan, jag kan inte bara sitta still och göra det jag blir tillsagt om jag har mycket i huvudet. Då pratar jag hellre så mycket som möjligt och försöker få tankarna på andra vägar...
Känner att det blev ett ganska långt inlägg det här... så jag avslutar det nu med att säga att jag diggar det frostiga bilden jag tog förut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar