MERELY THIS AND NOTHING MORE

Jag kan se något är fel, vi vet alla om det, men det inget vi pratar särskilt högt om. Det är som det är. Du försöker, försöker så gott du kan. Jag märker skillnaden på småsaker, storleken på lökbitarna du hackar, tiden det tar för att diska, sättet du tittar på TV, din förvirrade, rädda blick i vimlet i affären. Jag tog din hand och sa "så, lugn nu", vi gick sen bort till hyllan med pasta där det inte var lika mycket surr och tog ett djupt andetag. Jag får panik över att se dig sådär, som om det vore en stor tornado runt dig, skrot som flög runt ditt huvud, och du inte visste vad du skulle ta dig till, som att det inte fanns något att göra för att stoppa det.
Men jag vet också, att du vet att det är så det känns, och att du faktiskt inte göra nånting åt det. Jag får dåligt samvete över sättet du fortfarande vill mitt bästa, du vill fortfarande skämma bort mig, du vill att jag ska ta den sista mjölken, ha den bästa kudden, ta sängen i stället för dig, och inte sätta dig själv i första hand. Men det är omvända roller nu Far. Det är jag som vill ditt bästa nu, och jag sätter ditt behag framför mitt.
Det kommer antagligen aldrig bli detsamma igen, och jag måste fan inse det nu... men på något vis kan jag inte släppa det som var, det som jag saknar så.

Det nalkas Påsk och jag har nyss målat små fula ägg och färglagt ett tråkigt påskbrev, som någon liten unge sen kommer käka upp innehållet ur, och sen ge blanka fan i om jag målat fint eller inte. 5 minuter senare kommer det ligga i ett hörn tills det att ungens mor eller far slänger bort det. Åter en högtid som alla företag tjänar äckligt mycket pengar på. Färgglada fjädrar hit, små söta blommor dit, och en jävla massa godis överallt! Vad fan har det med Jesus lidande att göra? Vi borde alla dra på oss en törnekrona och skämmas i stället.
Jävlar va härligt negativ jag känner mig idag, sjuk är jag också fy fan!

Nej men jag får väl bjuda på en låtsnutt jag tycker är bra också! Ska försöka fota lite mer också.